onsdag 28 april 2010

Dags att utse årets ungdomskommun igen - vågar Falun?

Ungdomsstyrelsen har precis annonserat att de kommuner som satsar på unga 13-25 år att ansöka om att få utmärkelsen Årets ungdomskommun. På Ungdomsstyrelsens sida ställs följande frågor:

Arbetar din kommun...
  • med att ta fram metoder för att stärka ungas delaktighet och inflytande i samverkan med föreningslivet?
  • för att öka inkluderingen i samhället av alla unga?
  • med att ta fram metoder för att öka kunskapen om ungas behov?
  • för att stärka föreningslivets verksamhet för unga?
Klarar Falu kommun av att svara tillfredsställande på dem? Förhoppningsvis gör den det, om inte är det kanske dags att sätta fart. Sista ansökningsdag är 30 augusti och vinstsumman är 150 000 kr att använda till att göra något med och för ungdomar.

onsdag 24 mars 2010

Film om Vahall

Innan årsskiftet blev jag intervjuad för en kortfilm om Vallas verksamhet som filmgruppen slashM3 Productions gjorde. Det var ett studentarbete som skulle bli 7-10 minuter (om jag minns rätt), så jag misstänkte att det skulle klippas lite i de ca 60 minuter som jag pratade på. Jag hade onekligen ett och annat att säga :)

För några dagar sedan såg jag den slutliga filmen och jag tror att jag figurerar i kanske 1 minut, vilket känns både rimligt och rätt. Att ha 10 minuter på sig att göra en film om Valla räcker helt enkelt inte till. Bästa bitarna är intervjun med Karin Kullander som ger lite historiskt perspektiv på Valla. Filmen spelades annars in i en tid där vi som är engagerade idag kanske mest hade flytten i åtanke och det märks, inte minst på bitarna med mig.

Jag har nu hört att det finns planer på att kanske göra filmen nedladdningsbar. Om den blir det lovar jag att länka till den här och då kanske jag passar på att kommentera innehållet lite närmare också.

onsdag 17 mars 2010

Professor kritisk till att kulturpolicies som bara går ut på att bygga "ett stort hus"

Jag snubblade över en artikel från Åbo Akademi som var lite intressant. Den handlar i korthet om forskning som fokuserar på den kreativa ekonomin i städer. Alltså hur man kan bygga en infrastruktur som gynnar ett klimat för näringar inom t.ex. kultur, design och media. För Falun är det ju högaktuell forskning.

Tankarna som presenteras verkar ganska elementära egentligen (satsa på replokaler istället för räls), men lite spännande hade det varit att se vad forskningen mer konkret kommer fram till. Jag ska titta lite på tidigare undersökningar om ungdomshus och redovisa i några kommande inlägg här.

Artikeln går att läsa i sin helhet här i Meddelanden från Åbo Akademi nr 3 19.2.2010

tisdag 9 mars 2010

Klarar Leksand inte heller av att följa barnkonventionen?

Jag ska börja med att konstatera att jag inte är helt insatt i G20-gruppens utredningsarbet, men tänker ändå passa på att skriva en kort kommentar på nyheten om planerna i Leksand på att göra om delar av allaktivitetshuset Brandmannen. I artikeln i Dalarnas tidningar står nämligen följande:

"- Ingen har heller frågat oss ungdomar vad vi vill eller behöver. Någon information om planerna har vi heller inte fått, säger han besviket."

Om detta stämmer är det bara att gratulera. Även i Leksand kan man med berått mod bryta mot barnkonventionen. Har kommunen missat det är det bara rimligt att de tar ett extra varv i processen så att de inte behöver ignorera FN och riksdagens rekommendation.

Men jag reagerande på en annan sak när jag läste det på DT och såg inslaget på TV4play. Rapporteringen var tydligt vinklad till förmån för allaktivitetshuset. Och även om Sackarias Winberg uttalanden var lika fyllt med floskler och strunt som nämndordförande Montelius citat i tidningen så avslutades inslaget på TV4play med en intervju med en bandmedlem. Och för att inte bara kasta ogrundade anklagelser (sådant avskyr jag) så kommer här en transkription av Winbergs uttalande. Ta hänsyn till att det alltid låter lite konstigt när man skriver av ett citat direkt, ingen låter helt perfekt när man ordagrannt sätts på pränt. Se istället på innehållet i hans uttalande:
Först skulle jag vilja säga att jag tycker att deras oro är befogad, för det är alltid så när man gör förändringar att man blir orolig, och det har jag förståelse för. Sen skulle jag också vilja säga att jag tror att det här kommer bli mycket bättre och jag hoppas och tror att de, tillsammans med oss, ska kunna möta den förändringen så att det blir bra, så att allt det vi gör ska bli bra tillsammans.
Vad säger han egentligen?
  • Oron är befogad för man blir alltid orolig när saker förändras. Jag trodde den var befogad eftersom de månar om sin verksamhet och det enligt förslaget ska göras stora förändringar i den, och de befarar att den verksamhet får möjlighet att utvecklas kommer att försvinna.
  • Han tror att det kommer att bli bättre. Vilken tur.
  • Han hoppas att de ska acceptera förändringen och möta den tillsammans med utredningsgruppen.
För de som inte minns min kritik mot Montelius uttalande så finns det här i ett tidigare inlägg.

Jag har inte grävt ner mig i G-20-utredningen, men lite mer information verkar finnas här:
Så lycka till Brandmannen. Se till att kommunen sköter det här på demokratiska grunder nu och inte som det annars lätt verkar kunna bli.

måndag 1 mars 2010

Svar från ungdomsstyrelsen

Här kommer svaret från ungdomssytrelsen:
Hej Mats!

Tack för ditt brev. Ungdomsstyrelsen uppdrag är i korthet att ta fram och förmedla kunskap om ungas levnadsvillkor och ge stöd till föreningsliv, kommuner samt till internationellt samarbete. Ungdomsstyrelsen kan liksom BO inte uttala sig i enskilda ärenden. Det ingår inte i vårt uppdrag att granska och utöva tillsyn över hur kommuner bedriver sitt arbete. Vårt uppdrag gällande kommuner, är att stödja kommunerna att utveckla en kunskapsbaserad ungdomspolitik.

På SLK:s hemsida http://www.skl.se/web/Sa_styrs_en_kommun.aspx står att läsa” Om man tycker att kommunen har överträtt sina rättigheter eller fattat ett beslut i strid mot gällande regler har man som kommuninvånare rätt att överklaga beslutet till länsrätten”.

Vänliga hälsningar
Anna Westin
Sökandet efter svar går alltså vidare. Ungdomsstyrelsen kan, liksom Barnombudsmannen inte utöva tillsyn över hur kommuner bedriver sitt arbete. Däremot fick jag lite användbar information från Anna. Det är nämligen möjligt att överklaga till länsrätten. Nu är jag inte intresserad av att överklaga med avsikten att häva beslutet, så mycket som att få en tydlig markering så att felet inte upprepas. Dessutom misstänker jag att länsrätten bara kommer att konstatera att inget lagbrott har begåtts. Så inledningsvis kommer jag nog testa ett annat alternativ.

fredag 26 februari 2010

Hoppbackarna

Nej, det här är absolut inte fokus för min blogg, men trots att det bloggas flitigt om hoppbackarna, t.ex. av politiker som: Mats Dahlström (C)Jonny Gahnshag (S), och andra bloggare som: Catherine, MARKO, i Hoforsbloggen, Öijer, Hökviken Tales, Lesaboteur, Hill och det finns Facebook-grupper både För, Mot, och till och med en grupp för Kanske och gott om täckning i lokalpressen så kan jag själv inte bilda mig en vettig uppfattning. Varför?

Av det jag sett saknas en tydlig lista med sakliga argument för och emot. Med tanke på mängden text är det direkt uppseendeväckande. Nejsidan verkar främst opponera sig mot att satsa 26 miljoner (och vissa röster nämner ännu högre belopp) på backhoppning istället för annat och drar många slutsatser om dagens läge, och ja-sidan nämner skatteintäkter, fördelar för unga, säger emot ja-sägarnas uppfattningar om summor och huruvida dagens hoppbackar inte funkar. Att ansökan har stort stöd i kommunfullmäktige och bland företagare är jättebra, men det verkar onekligen som att det underlag som nått fram i fullmäktige och bland flera företagare inte nått fram till alla andra Falubor. Hur löser man då det?

Mitt förslag är att skapa en webbplats där för och emot samlas. För VM-ansökan har följande webbplats tagits fram: www.beyondskiing2015.com. Som läget nu ser ut skulle det nog vara en bra idé att lägga lite av pengarna för att söka VM för att också ta fram en webbplats för att blidka kommuninnevånarna. Försök dock inte göra en säljsida som beyondskiing2015, var sakliga, använd faktiska bevis för och emot och för en balanserad dialog där. När ni ändå håller på kanske det skulle vara ett tips för de flesta stora beslut i kommunen?

Slutligen kanske vän av ordning hävdar att webbplatsen redan finns i form av Facebook, men även om jag tror på att politiker måste vara även där - och att sidan jag nämnt även borde ha någon sorts koppling till Facebook - så är Facebook inte neutral mark. Där väljer man ja- eller nej-lägret om man vill föra en diskussion. Hittills har försvinnande få där gjort uttalanden baserade på sakliga (och välunderbyggda) argument så vitt jag kan se, utan de framstår mest som ideologiska eller grundande på förutfattade meningar om hur saker hänger ihop.

Så det var mitt lilla inlägg i debatten. Och varför gör jag det då? Jo eftersom jag såklart ser parallellerna till problemen som finns inom ungdomspolitiken. Politikerna tar kanske sin uppgift att bestämma på stort allvar, men de verkar allt som oftast glömma bort att det viktigaste nästan är att förklara besluten, inte för de som som säger "nej", utan för de som säger "varför?" Och med lite tur kanske det också skulle leda till att besluten blir mer välunderbyggda?

torsdag 25 februari 2010

Brev till Ungdomsstyrelsen

Följ min blogg med bloglovin
Eftersom Barnombudsmannen inte kunde hjälpa mig med besked om huruvida Kultur- och ungdomsnämnden begått ett formellt fel eller inte går mina försök att få besked vidare. I början på veckan skickade jag följande brev till Ungdomsstyrelsen.

Hej!

Jag är osäker på vilken instans som kan ge mig klarhet på en fråga som jag har, men utifrån beskrivningen på er webbplats så verkar det i alla fall som ni arbetar med att bevaka hur kommuner följer riksdagsbeslut om ungdomar.

Sommaren 2009 togs det ett beslut angående flytt av ett Ungdomens hus i Falun. En genomgång av kommunens egna dokument visar på att det inte skedde i enlighet med Barnkonventionen och försvårade för ungdomarna själva att utöva medbestämmande. Jag har skrivit en ganska utförlig rapport om det som finns här: http://issuu.com/vallauh/docs/flytten_av_valla

På sidan 4 visas t.ex. hur nämnden till och med har missuppfattat vad ett barn är.

En kommentar i media från ordförande för nämnden som fattade beslutet löd så här "Formellt gick det rätt till" (http://www.dalademokraten.se/sida/id/106327/). Jag har lagt fram bevis för att det inte gjorde det. Kruxet är att när det gäller just brottet med barnkonventionen, och hämmande av ungdomars möjlighet till medbestämmande, så har de ju inte formellt brutit mot någon lag (så vitt jag känner till). Har ni möjlighet att konstatera från ert perspektiv (rapporten länkar till alla källor) huruvida det gick formellt rätt till eller inte? Om det inte är er sak, vilken instans kan bäst svara på den frågan?

Och för att vara helt tydlig: Mitt syfte är inte att riva upp något beslut nämnden tagit, utan att klargöra huruvida förfarandet var felaktigt. Min förhoppning är att Falu kommun vidtar åtgärder för att förbättra arbetet med ungdomars medbestämmande i framtiden. Men om de anser (eller låter media formulera det som att de anser) att det formellt gick rätt till, trots att de ignorerat t.ex. barnkonventionen i strid med prop. 1997/98:182, känns det som att de behöver få tydligare direktiv. Är det istället jag som har missförstått något hade det såklart också varit bra att få veta. Eftersom de formella felen berör barnkonventionen har jag kontaktat Barnombudsmannen, men som framgår i deras svar nedan får de ju inte agera i enskilda ärenden. Eftersom kommunens beslutsgång även bortser från Proposition 1997/98:182

Vänliga hälsningar,
Mats Sjögren
Falun
Dessutom bifogade jag svaret från Barnombudsmannen som ni kan läsa här.

tisdag 23 februari 2010

Svaret från BO

Nu har äntligen svaret från Barnombudsmannen kommit. Även om jag hade hoppats på ett besked om huruvida kommunen agerat formellt rätt eller inte så var det nog mer något jag önskade än förväntade mig. Av svaret kan jag dock bara konstatera att kommunen i detta ärende inte har följt Barnombudsmannens rekommendationer - huruvida nämnden sedan agerat formellt rätt när de ignorerat rekommendationerna är inget som Barnombudsmannen inte kan ha synpunkter på som dess funktion ser ut idag.
Dnr 11.1:0117/10

Hej Mats!

Tack för ditt e-postbrev med en fråga angående Falu kommuns beslut att flytta ungdomens hus. Precis som du säger i dit brev kan inte Barnombudsmannen agera i enskilda ärenden. Barnombudsmannens uppdrag är att ta till vara barns och ungdomars rättigheter och intressen i samhället. Vi uppmärksammar särskilt att lagar och andra författningar stämmer överens med Sveriges åtagande enligt barnkonventionen.

Vi utövar ingen tillsyn över andra myndigheters arbete och ingriper inte heller i enskilda ärenden. Däremot kan Barnombudsmannen utifrån enskilda ärenden lyfta fram viktiga principer som används i arbetet för att förstärka barns och ungas rättigheter. Om du vill veta mer om Barnombudsmannens arbete kan du gå in på vår webbplats, www.bo.se.

Ett mycket viktigt dokument som Sverige har förbundit sig att följa är FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Barnkonventionens artikel 3 säger att barnets bästa ska komma i främsta rummet, artikel 12 i barnkonventionen säger att barn har rätt att uttrycka sina åsikter och få sina åsikter beaktade. För att leva upp till dessa artiklar i praktiken anser vi att man bör göra så kallade barnkonsekvensanalyser innan beslut tas i frågor som berör barn och unga. En sådan analys inbegriper bland annat en prövning av vad som kan vara barnets bästa. Som en del av en sådan analys bör, förutom barns och ungas, även åsikter från andra relevanta aktörer tas i beaktande. Det finns idag inga lagar som säger att kommuner är tvingade att göra denna typ av konsekvensanalyser. Riksdagen fattade dock ett beslut 1999 om en nationell strategi (prop. 1997/98:182), i denna strategi säger man bl.a. att "kommuner och landsting bör inrätta system för att kunna följa hur barnets bästa förverkligas i det kommunala arbetet. Barnplaner, barnbilagor till budgeten och barnkonsekvensanalyser kan vara instrument för sådan uppföljning".
Prop. 1997/98:182 hittar ni här

måndag 22 februari 2010

Transparens - Del 2

I Fredags skrev jag lite om problemen med transparens i kommunen, men vad skulle behövas för att göra det tydligare? Jag har inget perfekt recept såklart, men här är några lösa funderingar utifrån mina erfarenheter så här långt.

Informera inte - Kommunicera
Det här ska nog bli mitt mantra. De flesta människor är idag ganska luttrade vad gäller reklam, så när en kommun, eller ett politiskt parti skriver vad som har hänt och vad som planeras utan att beröra hur drar vi öronen åt oss. Skillnaden mellan "Ta det här pillret så får du tvättbräda" och "Vi jobbar för att ge större möjligheter till kulturutövning för unga" är i många fall marginell. Om beslutsfattare inte kan visa att de tagit tiden att försöka motivera sina beslut, hur kan vi då förväntas tro att de ens tagit sig tiden att själva sätta sig in i problemet? Det ironiska är att de flesta företag börjar förstå att det krävs tydlig tvåvägskommunikation för att behålla konsumenternas lojalitet, varför har inte fler politiker/tjänstemän förstått det? Och nu talar jag inte bara om möjligheten att ringa/maila en politiker, utan om möjligheten att som person även få tillgång till beslutsfattares svar på andras funderingar. Behovet finns som numera visas om och om igen på Facebook, t.ex. i de här grupperna som rör byggandet av hoppbackar (och skid-vm 2015): Ja, Nej, Kanske. Detta exempel visar om något på problematiken med kommunikation, men hur fungerar demokratin egentligen om beslutsfattare inte är beredda att i detta läge ta del i kommunikationen med solida argument?

Öppenhet
Jag har sett många beslut och bakgrunder till verksamheter som har dolts, antingen medvetet, men förmodligen oftare av lathet och okunnighet. Problemet är såklart att detta lätt leder till misstro mot den politiska processen. Dessutom bryter det överenskommelser som t.ex. barnkonventionen. Politiker och tjänstemän har ett ansvar att beslut fattas på ett ansvarsfullt sätt, och det innebär ibland att inte gå ut i media innan en process mognat, men om man inte ens efter att ett beslut genomförts vill göra bakgrunden till beslutet tydligt har man problem. "Hur" och "varför" är nyckelfrågor. Öppenhet är problematiskt eftersom det ibland måste fattas beslut som inte är 100% underbyggda, men om detta händer måste man också vara öppen med hur man ska säkra kvaliteten till nästa beslut.

Facebook, Twitter, blogg, etc.
Sociala medier är intressant som fenomen inom politiken. Det finns nämligen ett vanligt användningsområde och det är att använda sociala medier som ett sätt att sprida information. Den verkliga styrkan ligger dock i att använda det för att kommentera och medverka i debatten. Någon som är skeptisk till politiker tar sannolikt inte kontakt, men kan fortfarande vara mottaglig för en balanserad kommentar på en egen åsikt han/hon uttryckt någonstans. De flesta känner till att Facebook och Twitter är konstruerade för den typen av dialog, men även bloggar inbjuder till det genom möjligheten att kommentera på andras inlägg och länka till sin egen blogg, eller att länka till andras bloggar. Slutligen är det såklart vitalt att vara på alerten när någon väl söker kontakt. Håll koll på din "Wall" i Facebook, dina kommentarer i bloggen eller vilka som kör @dittnamn i Twitter.  

Visualisera, personalisera
Text är tryggt, men levandegör sällan ett problem eller en lösning. Att publicera korta filmer där arbetet beskrivs gör det både  mer personligt och gör det möjligt att lyfta tankar bakom processen som inte nödvändigtvis är huggna i sten. Här är ett exempel på försök.
Och nej jag kastar inte sten. Bristen på rörlig eller för den delen orörlig bild är en av den här bloggens brister.

Länka, länka, länka
Länkningar är webbens största fördel för den som söker information. Det räcker jättelångt med ett kort Twitter-inlägg om du samtidigt länkar till någon annans text som fördjupar ämnet. Om en källa du hänvisar till i en text finns on-line länka till den. Jag talar av egen erfarenhet här. Det är extremt frustrerande hur dåliga många är på att länka vidare den intresserade. Utan google och sökmotorer hade jag aldrig kunnat få fram det faktaunderlag som är kärnan i min rapport "Flytten av Valla - Medbestämmande är bra om ungdomarna gör som vi säger"
Dessutom, om någon annan sitter på informationen du inte hinner utveckla, länka dit. Det finns idag inget egensyfte att behålla en besökare på din egen webbplats. De blir trogna din webbplats om du ger dem bra service, inte för att du gömmer utgångarna.

Transparens är idag att faktiskt bistå den som visar minsta intresse att få förståelse för processer som ligger bakom t.ex. beslut. Detta är något som inte minst ungdomar behöver. Från mitt perspektiv är politiker inte bara valda att fatta beslut, utan att vårda den demokratiska idén. Och jag anser att transparens är en av de absolut viktigaste. Utan det är jag som väljare utlämnad till osunda fenomen så extrema som propaganda, mörkläggningar och korruption, till att den röst jag lägger på ett parti aldrig hade chansen att vara välgrundad.

Och slutligen är det min övertygelse att genuin transparens är en av de saker som det behöver arbetas med om man vill få ungdomar intresserade av politik igen.

Det är inte omöjligt att jag återkommer till några av dessa ämnen :)

fredag 19 februari 2010

Transparens - Del 1

Ett påtagligt problem som jag var tvungen att tampas med i höstas var att det var tämligen svårt att få någon översikt över vad som görs inom kommunen när det gäller ungdomspolitiska frågor. Informationen på kommunens hemsida är i stort sett obefintlig om man inte vågar sig ner i diariet. E-diariet är förträffligt på sätt att det faktiskt läggs ut protokoll och underlag där, men det är stört omöjligt att hitta i för den som inte redan är insatt i kommunpolitiken. För att hitta beslut måste du dels veta i vilken nämnd det fattades, och gärna när det fattades och sedan ha tur med sökningen. Det är inte omöjligt att lära sig, men jag är övertygad om att de flesta inte har intresse av att lägga ner den tiden som krävs.

Det är också möjligt att hitta information om när t.ex. informationsträffar ska vara, men det krävs lite tur för att pricka in det. När mötet sedan är genomfört är det oftast väldigt svårt att hitta någon information om vad som sades på mötet. Till och med information om löpande verksamhet är svårt att få tag på. Hur styrs verksamheten till exempel på Arenan? Finns någon översikt på de sätt som ungdomar kan utöva inflytande (om det så är ett tips om att maila en politiker)?

På kommunens hemsida finns mycket information om vad som görs, men inte särskilt mycket om hur det görs. För att få klarhet i sådant underlättar det ofta att ta personlig kontakt med tjänstemän. Mina erfarenheter av det är faktiskt riktigt positiva. Jag har ofta fått snabba svar och erbjudanden om personlig träff. Numera går det ju att få "personlig" kontakt via webben så kanske är det i sociala medier lösningen finns?

Det finns några bloggande och twittrande politiker, men det är sällan de ger information som är konkret användbar. Ett relevant twitter-inlägg kan se ut så här "Hemkommen från ungdomscafé med tema kollektivtrafik på Arenan - många steg framåt för ungdomsdemokratin i Falun det här året :)" (http://twitter.com/perdita_x_dream 20091124) Det är ett jättebra twitter-inlägg, men ger mig ingen möjlighet att hitta mer information - bortsett från att jag nu har ett datum och några fler sökord att använda mig av när jag fortsätter.

Bloggar brukar innehålla mer information än twitter såklart, men där blir det självklart mer fokus på ämnen som ligger politikern nära. Och så många bloggare finns det inte att man som läsare kan hoppas på djuplodande diskussioner om det jag är intresserad av just nu, istället ger de små axplock av en politikers vardag, och såklart bra med läsning för de som är intresserade av personerna.

Men varken bloggar eller twitter behöver såklart ha som fokus att tillfredsställa transparens för organisationen. Facebook kanske kunde nått lite längre, inte minst då de flesta har profiler där. Men eftersom de flesta skriver ganska lite om sin yrkesroll på Facebook blir det i praktiken annat än mailboxar - fast med nackdelen att man inte riktigt vet om det är yrkesmannen eller privatpersonen man stör med sina frågor. Då känns det tryggare att maila till jobbmailen.

Sammantaget är det svårt med transparensen idag, men läget är inte hopplöst. Det finns åtgärder att vidta, och mycket inspiration att hämta från omvärlden. I nästa del som publiceras på måndag tänkte jag försöka mig på att gå igenom några sådana.

torsdag 18 februari 2010

Brev till barnombudsmannen

Förra veckan skrev jag ett brev till barnombudsmannen. Eftersom det också är ganska klargörande över varför jag skrev mitt dokument tänkte jag delge det här. Jag har ännu inte fått något svar, vilket mycket väl kan ha med att min förfrågan är av en sådan art att den inte känns vettig att prioritera (eller till och med helt faller utanför barnombudsmannens uppgifter). Så om inget svar kommer har i alla fall ni möjlighet att läsa vad jag ville fråga dem om. Ja, och så kommer jag att försöka fråga någon annan istället. Någon gång måste man ju få svar.

Hej!

Det här är nog på gränsen till "Barnombudsmannen får inte ingripa eller ge råd i enskilda ärenden", men jag tänkte fråga i alla fall.

Det togs ett beslut angående flytt av ett Ungdomens hus i Falun förra året. Av allt att döma skedde det inte i enlighet med Barnkonventionen. Jag har skrivit en rapport om det som finns här: http://issuu.com/vallauh/docs/flytten_av_valla

På sidan 4 visas t.ex. hur de har missuppfattat vad ett barn är.

En kommentar i media från ordförande för nämnden som fattade beslutet löd så här "Formellt gick det rätt till" (http://www.dalademokraten.se/sida/id/106327/). Jag har lagt fram bevis för att det inte gjorde det. Kruxet är att när det gäller just brottet med barnkonventionen så har de ju inte formellt brutit mot någon lag (så vitt jag känner till). Har ni möjlighet att konstatera från ert perspektiv huruvida det gick formellt rätt till eller inte? Om det inte är er sak, vilken instans kan bäst svara på den frågan?

Och för att vara helt tydlig: Mitt syfte är inte att riva upp något beslut nämnden tagit, utan att klargöra huruvida förfarandet var felaktigt. Min förhoppning är att Falu kommun vidtar åtgärder för att förbättra arbetet med ungdomars medbestämmande i framtiden. Men om de anser (eller låter media formulera det som att de anser) att det formellt gick rätt till, trots att de ignorerat barnkonventionen, känns det som att de behöver få tydligare direktiv. Är det istället jag som har missförstått något hade det såklart också varit bra att få veta.

Vänliga hälsningar,
Mats Sjögren

onsdag 17 februari 2010

Årsmöte

Det blir ett kort inlägg idag. I måndags var det årsmöte på Ungdomens hus. Ca 20 medlemmar var med och beslutade om ny styrelse och ny medlemsavgift. Dessutom passade de på att besluta om skogräns också. Jag tvivlar inte på att mötet skulle upplevts som rörigt för en utomstående, men ändå verkar det funka. Dagordningen följdes och frågetecken rätades ut under själva mötet, men mötesdisciplinen var det si och så med, och allt var inte förberett till hundra procent och var tvunget att lösas under mötet.

Mina reflektioner efter mötet kokas nog ner i följande frågeställning: Kan demokrati ibland bedömas utifrån det som syns? Alltså förutsätts ordning och reda för att en demokratisk process ska uppfattas som demokratisk? Hur ser vi på en verksamhet eller ett skeende och på vilka grunder bildar vi oss en uppfattning om den?

tisdag 16 februari 2010

En liten titt på ansökan "Vi deltar!"

Under tiden som jag gjorde en google-sökning på "ungdomsråd falun" snubblade jag över en ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden med rubriken "Vi deltar!" Det är reviderat 2009-03-30 och gäller ett projekt som enligt tidsplanen skulle starta den 1 januari 2009. Jag vet inte ännu om projektet faktiskt fått tillräckligt med medel, men det spelar egentligen ingen roll för det är ett ambitiöst projekt som borde uppmärksammas och diskuteras i alla fall.

Bakgrunden till projektet "Vi deltar!" uppges i dokumentet bland annat vara att Falun numera inte har något fungerande ungdomsråd (trots det antyds på hemsidan när man letade där), men att det finns starka ambitioner att få till ett fungerande råd. Detta för att det ska kunna finnas kontinuitet och utveckla ungdomars inflytande.

Ambitionerna är hedervärda och mycket i dokumentet är bra, men några tankar väcks efter att jag har läst igenom det.

De vuxna
Min erfarenhet, inte minst med tanke på de senaste händelserna som det står gott om i den här bloggen, så finns ett avgörande problem inte hos kommunens ungdomar utan hos de vuxna som redan är med och fattar besluten. När det i dokumentet står "...vill vi öka kunskapen kring demokrati och hur man kan påverka i sin kommun som ung..." (s. 9) fattas fortfarande ett avgörande pusselbit. Kunskapen om demokrati och hur unga har rätt att påverka i sin kommun brister fortfarande hos de som redan sitter och påverkar.

Att ägna en miljon kronor åt att bara informera en målgrupp med ett spann på fyra år (14-18 år) räcker såklart inte, och i projektbeskrivningen beskrivs också tjänstemän och förtroendevalda inom kommunen som en målgrupp. Men det står väldigt lite om på vilket sätt dessa berörs i projektets mål, möjligen utantaget "Utveckla nya demokratiska strukturer för medborgardialog med unga samt stärka redan befintliga strukturer." (s.2) Just begreppet "strukturer" är dock lite luddigt och jag upplever att det missar målet något. Däremot lugnas jag något av att det i tidsplanens avslutande fas istället talas om "gångbara metoder och genomsyrande idéer" (s. 6) istället. Självfallet kan man hävda att det är ett strukturproblem att politiska beslut som berör unga inte görs offentliga på ett lättillgängligt sätt, men från mitt perspektiv är det framförallt de genomsyrande idéerna och metoder för att försäkra att de uppfylls som saknas.

Nåväl, min kommentar till trots är dokumentet ändå hedervärt, och många av delmålen tror jag kan göra verklig nytta om de genomförs bra. Låt oss hålla tummarna.

måndag 15 februari 2010

Varför vill de inte vara med och påverka? Del 2

Det här är andra delen i jakten på information om hur man påverkar politiska beslut i Falun.

Försök att få information från kommunens hemsida var fruktlöst, men en enkel sökning på Google på sökorden: "falun ungdomar inflytande" ger lite mer information. Den allra första träffen är en Tjänsteskrivelse från 20 oktober 2009 med titeln: "Arbetet med ungdomsdemokrati/ungdomsinflytande inom kommunen (Word-dokument)". Där står vilka åtgärder kommunen vidtagit under 2009. Det är helt klart värt att läsa.

Nästa huvudträff handlar om LUPP-enkät för ungdomar i några Dalakommuner, dock inte Falun. Tredje träffen är dock en tidningsartikel med rubriken "Ungdomsråd på gång" Ett par klick senare är jag i en artikel i Dala-Demokraten från den 15 januari i år. Där står det att några ungdomar är på väg att dra ihop ett ungdomsråd på Arenan den 1 februari klockan 17.00. Det är utmärkt, men lite för sent för mig så jag gör en till sökning på "ungdsområd falun".

Första träffen är sidan Ungdomsrådet e-demokrati som är den fint inredda återvändsgränden på falun.se. Under den finns fler artiklar om det nya ungdomsrådet som är på gång. Särskilt ett klipp från svtplay från den 14 februari är intressant med tanke på kommunens beslut om flytt av Valla (ja, jag kommer återkomma till det allt som oftast :)) eftersom en viktig fråga för ett ungdomsråd möjligen skulle kunna vara vad ungdomar ska göra på fritiden.

En annan intressant länk leder till Falu kommuns e-diarium och en ansökan om medel till ett projekt som kallas "Vi deltar!" som beskrivs som "En satsning på inflytelsestruktur för unga i Falun". Det låter riktigt intressant, och jag ska återvända till det i ett senare inlägg.

Men ungdomsråd var det jag var ute efter så jag gör en avslutande sökning på Facebook på "ungdomsråd falun" eftersom tjejerna i artikeln sa att de värvat deltagare till träffen den 1/2 via Facebook. Sökningen ger en webbträff som leder till en sida med kontaktinformation till Jennifer Eggefalk på sverigesungdomsrad.se. Hade jag haft åldern inne hade jag nu haft en kontaktväg till någon som verkar ha med frågan att göra.

Slutsats: Faluns ungdomar får stjärna i kanten, Falu kommun får ett hoppfullt frågetecken. Tar de tillvara på det här finns ju bra möjligheter att få igång fungerande ungdomsdemokrati. Men med tanke på hur svårt det var att få raka besked från kommunens egen hemsida kan i alla fall jag gissa mig till en av orsakerna om ungdomar inte vill vara med och påverka politiken i Falun.

fredag 12 februari 2010

Varför vill de inte vara med och påverka? Del 1

I Dalarnas LUPP-rapport 2007 framgår att bara en fjärdedel av Dalarnas ungdomar vill vara med och påverka - det är betydligt lägre än riksgenomsnittet. Presenteras det bara så låter det nästan som om Dalakommunerna 2007 kunde svära sig fria. Ungdomarna vill ju inte engagera sig. Att inte engagera sig är väl också ett val?

Nja så enkelt är det såklart inte. På frågan ”Varför vill du inte vara med och påverka?” angav nämligen hela 18 procent av de svarande att de inte trodde att deras åsikter spelade någon roll. Lika många sade att det berodde på att de visste för lite om hur de skulle göra. Och 38% angav att de inte visste vart de skulle vända sig. Att var tredje ung vuxen i Dalarna inte vet hur man påverkar eller tror att deras åsikter inte spelar någon roll för dem som bestämmer är minst sagt ett demokratiproblem. Och inte ett problem där de som har makten står utan skuld.

Hur ser det ut idag då? Jag har ingen undersökning att luta mig på än, men jag tänkte göra ett litet experiment. Om en person idag vill engagera sig i Falu kommuns ungdomspolitiska arbete, vilka möjligheter har hon om hon väljer att använda sig av datorn för att informera sig. Det visar sig att resultatet inte är så nedslående faktiskt, men för dramatikens skull börjar jag med att gå in på kommunens hemsida.

På www.falun.se finns länken Ungdom i rutan Hitta lätt på startsidan. Klickar jag där kommer jag till Kultur- och ungdomsförvaltningen. I menyn finns två intressanta länkar: Barn och ungdom och Mötesplats för unga. Jag börjar med Barn och ungdom. Där finns information om fritidsaktiviteter och liknande. Under Mötesplats för unga finns istället information om kulturhuset Arenan. Okej, jag hoppar tillbaka till startsidan och klickar istället på Politik och demokrati (det var kanske den vettigaste länken när jag tänker efter). Direkt på sidan finns länk till Ungdomsrådet. Perfekt! Allt ser sedan frid och fröjd ut i och med att Ungdomsrådet presenteras. Problemet är att det inte finns någon kontaktinformation, och när man hör av sig till kommunen (gjorde jag via mail i höstas) visar det sig att det inte funnits något Ungdomsråd på några år... Det är med andra ord en fint inredd återvändsgränd. Nu förlorar jag tålamodet och söker istället på orden "ungdom" och "inflytande" i sökfältet. Det ger en träff. En länk som leder till sidan "In direkt". Det visar sig dock vara beskrivning av en modell för att genomföra projekt med ekonomiskt stöd av kommunen. Kanske ingen återvändsgränd direkt, men för någon som vill påverka politiska beslut verkar inte sidan vara användbar. Det verkar som om Falu kommuns webbsida inte hjälper ett dugg, så vad gör jag då?

Tack och lov för Google! Men vad jag hittar där får ni läsa mer på måndag...

Redan nu kan vi dock konstatera att det finns utrymme för förbättringar på kommunens webbplats.

torsdag 11 februari 2010

Falun kan lära av Mora?

Mora fick innan årsskiftet pris av Ungdomsstyrelsen för bästa ungdomsstad 2009. Det är bara att gratulera och hoppas att arbetet fortsätter lika lyckat.

Läs motiveringen i Ungdomsstyrelsens pressmeddelande.

Med anledning av Moras framgångar drog jag mig till minnes en undersökning från 2007 som jag läste i höstas. Det var Dalarnas LUPP-rapport 2007 (LUPP står för Lokal uppföljning av ungdomspolitiken). Det finns många intressanta slutsatser i den, och jag har säker anledning till att återkomma till det, men en siffra tycker jag nästan är särskilt intressant. Mora kniper, i den undersökningen, nämligen jumboplatsen i Dalarna när det gällde hur stor andel av ungdomarna i kommunerna som ansåg att de hade ganska eller mycket stora möjlighet att påverka i kommunen. Tätt efter Mora kommer Falun som jumborankingens 2:a med 7% som ansåg att de hade möjlighet att påverka i någon större utsträckning.

Dalarna i stort hade enligt rapporten problem med ungdomspolitiken, och Falun och Mora var inget undantag. Därför är det extra roligt när Mora nu får utnämning som Sveriges bästa ungdomskommun. Det måste ju betyda att en tendens går att vända och det ger hopp till alla kommuner som kämpar med att öka ungdomars medbestämmande.

onsdag 10 februari 2010

Vaga och dåligt underbyggda påståenden från nämndens ordförande

I går lovade jag att bena ut lite vad jag menar var vagt och dåligt underbyggt i de påståenden som Kultur- och ungdomsnämndens ordförande gjorde i artikeln i Dala-Demokraten den 5 februari.

Nämndordförande gjorde några uttalanden i artikeln. Följande hävdar jag är vaga eller dåligt underbyggda:

"Beslutet om flytten från Ungdomens hus togs i demokratisk ordning"
Enligt den simplaste definitionen på demokratisk ordning skulle man kunna hävda att beslutet fattades på det sättet. Dvs nämnden röstade och majoriteten tyckte att Ungdomens hus skulle flytta. Men i min rapport visade jag på hur beslutsunderlaget var bristfälligt. Dessutom var det markerat det som att det inte berörde barn, vilket innebär att nämndens medlemmar fattade beslutet på direkt felaktig grund. Huruvida ett korrekt underlag hade påverkat beslutet eller inte är såklart svårt att uttala sig om, men det borde rimligen vara en förutsättning för att väljarna som har gett nämnden mandatet ska känna tilltro till beslutet.

Det andra som talar emot att beslutet togs i demokratisk ordning är demokrati som politisk filosofi förutsätter de mänskliga rättigheterna, däribland Barnkonventionen. Som jag bevisade i rapporten förbisågs dessa rättigheter helt i processen.

"Formellt gick det rätt till"
Om beslutet inte fattades i demokratisk ordning lär det knappast ha varit formellt rätt heller. I min rapport tittar jag på hela processen och där blir det än tydligare att det brister även formellt. Sedan kan jag inte påstå att ordföranden gjorde något formellt fel när han röstade igenom beslutet. Han kan mycket väl ha litat på underlaget och trott att allt annat skötts på rätt sätt. Men i sådana fall borde han så här i efterhand inte okritiskt gå i god för processen.

"De var först med på att flytta till Arenan"
Det är intressant att han påstår det. Nu kanske hans ord var något annorlunda, jag vet då att mina uttalanden förvrängdes något i den artikel där jag svarade på frågor. När ungdomarna själva säger att de vid ordförandes besök uppfattade det som att alternativet till flytt var nedläggning, så kan man ju undra hur mycket med på flytten de var. En av ungdomarna uttryckte det när jag pratade med honom som att en flytt till Arenan var ju bättre än ingenting i alla fall. Det här är ett allvarligt missförstånd som nämnden och förvaltningen borde ha tagit ansvar för.

"Ungdomens hus Valla var en tynande verksamhet sedan flera år trots många medlemmar"
Vad är en tynande verksamhet? Mäts verksamhetens aktivitet i antalet konserter, i antalet fikabesökare? Faktum är att nämnden och förvaltningen fortfarande inte redovisat för hur de mäter antalet medlemmar varken på Ungdomens hus eller Arenan. Visserligen kan nog de flesta konstatera att Vallas synlighet hade tynat - av någon anledning har t.ex. kommunen helt slutat visa upp den på sin hemsida. Nåväl, om nu verksamheten var tynande i den grad att de inte kunde vara kvar på Valla så var det det som skulle diskuteras, eller till och med beslutas. Som det var nu var beslutet att flytta in verksamheten på Arenan. Så att ordföranden påpekar att verksamheten var tynande har egentligen inget med saken att göra, om det inte varit så att den tynat så till den grad att det inte var några medlemmar kvar. Med över hundra medlemmar och 30 flitigt aktiva medlemmar kan nog alla vara överens om att så inte var fallet.

"Det är möjligt att de kunde vara med mer men det är svårt att säga i efterhand."
Uttalandet antyder att ungdomarna var med tillräckligt i processen. I min rapport visar jag att de inte var i närheten av att vara involverade tillräckligt. Samtidigt antyder uttalandet att man kan göra hur mycket som helst, men att det måste finnas någon sorts gräns. Det är självklart sant, men också helt irrelevant. Det finns tämligen tydliga gränser för hur mycket ungdomar bör vara med för att det ska vara tillräckligt och med tanke på hur lite beslutet var förankrat i föreningens verksamhet kan man lätt konstatera att nämnden inte nådde upp till den gränsen. Och nej, det är inte "svårt att säga i efterhand". Det tog ett tag för mig att hitta alla dokument som handlade om beslutet, men allt jag hade tillgång till var kommunens e-diarium och lokaltidningarnas hemsidor. För de som sitter på förstahandsinformationen borde det vara betydligt enklare att utvärdera beslutet.

"Allt kan göras bättre"
Tja, det här är bara vagt. Ingen har begärt att det ska göras bäst, eller ens bra, bara hyfsat. Inte ens det lyckades man med den här gången.

"Med de förutsättningar som fanns tyckte vi att vi gjorde ett ganska bra jobb."
"Vi" kan mycket väl tycka att de gjort ett bra jobb, men jag hoppas att de inte tycker det bara för att de har fattat beslutet, utan för att de med öppna ögon analyserat resultatet. Sedan är det ju oklart vilka förutsättningarna som åsyftas.

"Vi måste jaga kostnader."
Ingen har ifrågasatt detta i denna process. Både ungdomar, och till och med undertecknad är väl förtrogen med det. Men att jaga kostnader är ingen ursäkt för att göra något fel, speciellt inte om det går att jaga kostnader och göra samma sak rätt.

"Vi har trots allt fått en ganska bra lösning för en billig penning."
Det skulle vara intressant att veta vad som menas med bra. Är det bra för att ungdomarna fick välja själva? Men det var ju i strid med nämndens beslut, så att nämnden har fått en bra lösning är ju i sådana fall trots deras eget beslut. Men ganska bra kan lika gärna betyda något annat, så det här får nog anses vara ganska vagt. Och billig är ju som bekant inte detsamma som kostnadseffektivt. Effekten av de satsade pengarna har inte utvärderats.

"Kommunen har gett ett rejält föreningsbidrag /.../ Det är väldigt generöst jämfört med vad andra fått."
Gett ett föreningsbidrag på 200.000 kr låter så mycket bättre än: Dragit ner en deltidstjänst och 450.000 kr från en fungerande verksamhet. Det är den enskilt största sänkningen i nämndens budget. Det måste väl ändå vara motsatsen till generöst? Till nämndens försvar hade de också kunnat besluta att lägga ner verksamheten helt. Men då hade nämnden varit tvungna att ägna sex månader åt att dras med en upprörd förening (kom ihåg protestlistan drog in över 600 underskrifter). Genom att tidigt bli lovade 200.000 kr valde föreningens styrelse att fortsätta dialogen, oroliga att förlora detta bidrag också. Och ja, så var det det där med den neddragna tjänsten under 2009 vars lönekostnad ungefär uppgår till den summa som föreningen får under 2010. Det är knappast "väldigt generöst" jämfört med vad någon fått i det här budgetarbetet.

Utöver ovanstående uttalanden berättade ordföranden också att han träffade föreningens styrelse en gång och att en tjänsteman sedan träffade dem ett antal gånger och informerade efterhand om nämndens planer. Det låter som om det var en lång process, men kom ihåg att det bara rörde sig om tre veckor från att föreningen fick reda på att planen var att de skulle flytta till Arenan till att beslutet fattades av nämnden. Tjänstemannen hade minimalt med kontakt med medlemmarna under denna period. Så det här uttalandet är bara vilseledande.

Bildtexten i artikeln inleds med "Vi tyckte att vi gjorde ett ganska bra jobb". Kanske det stämmer att de tyckte det, jag hoppar bara att de nu börjar tycka att de kunde ha gjort det bättre. Först då kan vi hoppas på att det åtminstone görs hyfsat bra nästa gång.

I det här läget hade det bara vara skönt om någon kunde gå ut och säga "Vi gjorde fel och så här kommer vi att reparera skadan och försäkra att det aldrig händer igen." Men risken är just nu överhängande att vi kommer att få läsa fler uttalanden som är vaga och dåligt underbyggda.

tisdag 9 februari 2010

Intervju i DD och hur kommunen oftast får sista ordet

Den 4 februari ringdes jag upp av en journalist från Dala-Demokraten som hade lite frågor med anledning av det dokument som registrerats i kommunens diarium. Jag svarade så gott jag kunde. Hon frågade bland annat om jag tyckte att media hade misskött rapporteringen om flytten av Valla, men jag sa att jag hade förståelse för att det inte alltid är lätt att ägna den extra tid som krävts i det här fallet. Hon meddelade att hon skulle ringa nämndens ordförande för ett uttal också. Redan då kändes scenariot bekant, men jag kunde inte riktigt sätta fingret på det.

Dagen efter fanns artikeln att köpa i affären och publicerad på DD:s hemsida. När jag nu läser de två artiklarna som publicerats framträder problemet ganska tydligt. Först står artikeln där jag intervjuats och därefter intervjun med ordföranden. Kruxet är att ordförande Jan-Olof Montelius har möjlighet att kommentera intervjun med mig, men jag kan inte göra detsamma med hans. Inte särskilt spektakulärt kan tyckas, men det intressanta är att det inte är första gången i den här processen det händer. Intervjun med ordföranden låter nämligen nästan som ett eko till en intervju i Dalarnas Tidningar den 11 juni. I det fallet fick ordförande möjlighet att kommentera ett uttalande från Vallas styrelse.

Även i artikeln från den 11 juni talade ordförande om att nämnden inte begått något formellt fel och "mer information kan man alltid ge" låter snarlikt "Det är möjligt att de [ungdomarna] kunnat vara med mer". Min poäng är dock att i och med ordförandes uttalande så verkade ämnet vara utagerat och journalisten hade fått klar sina artiklar. Att uppgifterna som ordföranden den gången lämnade fick stå oemotsagda och inte ifrågasattes, trots att de brast tydligt på flera punkter, är beklagligt. Irritationen över detta var också en av anledningarna till att jag satte mig och skrev ihop allt som behövde sägas i ett dokument.

Därför blir det nästan lite ironiskt när samma kommentarer nu ges som replik på intervjun med mig. Det är inte oväntat, men olustigt. Om myndighetspersoner alltid får sista ordet när det gäller frågor av den här typen, och dessa uttalanden inte kritiskt granskas av media, hur ska ungdomsperspektivet i sådana fall komma fram?

Tack och lov är det numera möjligt att kommentera artiklar på tidningarnas hemsidor. Så i de senaste artiklarna har jag gjort det. Ett ämne är nämligen inte automatiskt utagerat bara för att en nämndordförande har kommit med några vaga, och dåligt underbyggda påståenden.

Det är för övrigt möjligt att även kommentera (och kritisera om det behövs) min rapport på nätet: Flytten av Valla - Medbestämmande är bra om ungdomarna gör som vi säger

För er som inte läser kommentarerna på DD:s hemsida ska jag i morgon bena ut lite vad jag menar var så vagt och dåligt underbyggt i ordförandens påståenden i artikeln från den 5 februari.

måndag 8 februari 2010

Ett bristfälligt nämndbeslut

Huvudanledningen till att jag börjat skriva den här bloggen är egentligen ett dokument som jag författade under hösten 2009 och skickade in till Falu kommun förra veckan. Jag har gått igenom åtskilliga protokoll, tidningsartiklar, beslutsunderlag och vittnesmål för att försöka sammanställa en bild av processen bakom Kultur- och ungdomsnämndens beslut att flytta ett Ungdomens hus. Syftet har inte varit att kritisera själva flytten, utan att belysa - och i de fall det varit befogat - kritisera processen som ledde fram till beslutet.

Det hela skulle bara bli en snabb titt i kommunens diarium på önskemål från några medlemmar i föreningen. Ganska snart såg jag dock att beslutsunderlaget som beslutet skulle fattas på helt felaktigt var markerat som att beslutet inte gällde barn trots att föreningens medlemmar var mellan 13 och 25 år. Enligt barnkonventionen är personer barn tills dess att de fyllt 18 år. Denna miss visade sig vara toppen på isberget när jag grävde mig ner i materialet.

Lite naivt tror man ju att beslut som direkt berör människor fattas välgrundat och genomtänkt, men det visar sig finnas alldeles för många faktorer i politiska beslut för att det ska vara en självklarhet. Nu när dokumentet är klart återstår att se om det möjligen bidrar till någon förändring inom kommunen. Det och annat som har med ungdomsdemokrati att göra kommer jag att skriva mer om här när andan faller på.

Dokumentet som jag skickat till kommunen finns att läsa här:
Flytten av Valla - Medbestämmande är bra om ungdomarna gör som vi säger